Olja, kol, och guld lockar

Kampen om Arktis

Publicerad 02 Augusti 2008

Ska Arktis bli ett nytt Mellanöstern? Ett Klondyke i jakt på olja, kol och guld. En stor del av världens transporter kommer att gå förbi här sedan sommarisen öppnar såväl Nordväst- som Nordostpassagen, för första gången på 125 000 år.

Mindre och mindre is att klänga sig fast vid. [Foto: Jan Ohlsson]

I Arktis visar sig effekterna av globala klimatförändringar tidigt och tydligt, det är därför en utmärkt plattform för forskning kring globala effekter.

Det säger Geir Wing Gabrielsen som forskat i 26 år i Ny Ålesund på Svalbard.

För 10 000 år sedan var det skog här och sju grader varmare vatten än nu.

- Vi ser snabba förändringar här redan. Det är t ex 2-3 grader varmare i havet runtomkring här än för tio år sedan. Klimatförändringen märks långt snabbare här än på andra håll. I sommar har havet kommit upp i 7-8 grader, mot normalt 3-4. Det ändrar helt livsbetingelserna för djur och växter. Det var flera år sedan Kings Bay, utanför Ny Ålesund frös till på vintern. Förr fanns ett marmorbrott på vad alla trodde var en halvö mittemot. Idag åker vi båt runt vad som visat sig vara en ö. Glaciären längst in i fjorden har dragit sig tillbaks 500-600 meter. Allt på 20 år. Isbjörnen är utrotningshotad. Sälen behöver isen för att kunna föda ungarna. Andra arter trivs bättre. Men med varmare vindar kommer atlantiskt varmvatten; mer miljögifter fälls ut. Varmvatten ger organismer med lägre energivärde; det blir lägre tillväxt, sämre immunförsvar och reproduktion generellt. Eftersom Arktis är barnkammare för det som till slut är även vårt matförråd är det allvarligt.

2008 är Internationella Polaråret, som firas vart 50:e år och sett starten på en rad forskningsprojekt. De skandinaviska tronföljarna deltog under sommaren i en forskningsfärd häruppe.

- Om något eller några år vet vi mycket mer, sade professor Gabrielsen .

Men redan hösten 2007 visade det sig att Nordvästpassagen låg som öppet hav, för första gången på 125 000 år. Detta kan tyda på att Arktis sommaris kan vara borta redan om fem- tio år. Detta kommer att accelerera jordens uppvärmning väsentligt; is och snö får solvärmen att studsa tillbaka,, det mörka havet tar emot och ökar därmed uppvärmningen än mer.

Ny Ålesund, beläget på Oscar II land, Svalbard, drevs som kolgruva från 1916 till 5 november 1962, då 26 man omkom i en explosion, som i sin tur tvingade den norska arbetarregeringen att avgå. Säkerheten ansågs ha varit eftersatt. 2004 öppnades marinlaboratoriet här och Kungsfjorden stängdes av från fiske. Idag bor här ibland mer än 200 forskare. Norge, Kina, Japan, Sydkorea, Frankrike, England, Tyskland och Italien har forskare permanent baserade här.

Marta Slubowska Woldengen, gift med en norsk forskare här, hoppar in som vår guide när m/s Nordstjernan anlöper. Hon visar världens nordligaste ånglok som står här på en rälsbit. Här finns Nordpol Hotell, som råkade invigas samma dag som andra världskriget bröt ut. Här finns de s k Londonhusen, som flyttats från Nya London som låg på andra sidan fjorden och där ett marmorbrott var affärsidén. Men när marmorn väl förts härifrån visade den sig spricka. Här finns världens nordligaste postkontor och härifrån avgick luftskeppet Norge på sin framgångsrika färd till Nordpolen 1929 med Roald Amundsen ombord. Det var också härifrån Amundsen startade sin sökexpedition efter sin försvunne upptäcktsresande rival Umberto Nobile, en aktion som slutade med att Amundsen omkom och Nobile räddades. Här finns alltså mycket att se, men besöksmöjligheterna är begränsade. Ny Ålesund satsar på att att utveckla och bygga ut forskningsstationen, eftersom intresset för Arktis ökat våldsamt i den globala uppvärmningens spår. Men forskningen följs också med stort intresse på andra håll.

Norr om 78:e breddgraden ska den känsliga naturen fredas. Men gäller det om olja och kol börjar ta slut?

- Det finns, både kol och olja, men inte så mycket att det går att utvinna mer kommersiellt här på Spetsbergen, med nuvarande prisnivå, säger Marta Slubowska Woldengen som tog emot oss på kajen i egenskap av guide, men också visar sig vara docent i geologi. Det finns en del annat, guld t ex. Jag och min man har faktiskt skaffat vaskpanna och ska ut på vår semester nu, skrattar hon. Men sedan blir hon allvarlig och nickar österut.

- Men där finns mycket, i Barents hav och bort mot Novaja Semeilja. Stora fyndigheter av kol och olja.Blir det varmare blir de lättare att komma åt.

Det var ingen lek när Ryssland nyligen placerade sin flagga i titanium på havets botten mitt på Nordpolen. Detta efter att ha konstaterat att en bergsrygg förbinder Nordpolen med Ryssland. Således gör Ryssland anspråk på Nordpolen som sitt territorium. Löjligt, säger Kanada och Danmark som nu sänt egna expeditioner upp hit för att göra samma löjliga anspråk genom att visa fastlandsförbindelser under isen mellan Nordpolen och Kanada, respektive det ”danska” Grönland. I den senare expeditionen är svenska statsisbrytaren Oden redskapet.

Det står nu tämligen klart att Arktis, som tidigare varit internationell zon, nu kommer att delas upp. Kampen om Arktis har bara börjat.

Klimatförändringen har redan smält undan så mycket is att forskarna nu tror att Nordvästpassagen, norr om Kanada snart kan vara öppen för stora fraktfartyg mellan Atlanten och Stilla Havet vid Alaska, norr om Kanada, inom tio år.

Detsamma kommer att hända med Nordostpassagen nord och syd om Svalbard in mellan Nordpolen och Sibirien, norr om Novaya Zelya, och hela Sibirien, till Bering Sund och ned till Japan och Kina- eller in i ryska jättefloder som Lena och Ob. Det skulle revolutionera och förkorta transporterna mellan Asien och Europa, i sig en miljövinst, men en ytterst farlig sådan bland isberg och i ekologiskt känsliga miljöer. Norge har redan börjat planera för hamnar och service med isbrytare och varv. Sovjet får en nyckelroll vid Nordostpassagen. Svalbard kan bli centrum i ett nytt mineralrikt och kommunikationsmässigt Mellanöstern. För turister kommer kryssningar att bli populära. Men frågan är om det kommer att finnas något djurliv kvar med den utvecklingen. Isbjörnen blir en av de första att utrotas. Där hotar matbrist när de inte kan jaga från isen. Tusentals valrossar har omkommit längs norra Sibiriens kust. De var välnärda, men stressade av att simma så långt för att finna vila. Väl på land kläms yngre ihjäl av äldre i jakten på viloställen. Också det en effekt av smältande is.

Antarktis och Arktis undervattensvärld, med sjöstjärnor, bandmaskar, havsspindlar hotas den också. Idag är den ett rikt skafferi för bl a säl. Men med varmare vatten kan haj och kungskrabbor sätta kurs på nu isfria vatten vars invånare är skyddslösa mot de nya inkräktarna.

Kampen om Arktis har bara börjat. Människan är trots allt det största rovdjuret.

Vad händer då? En blick på Barentsburg räcker för att förstå vad som händer.

Det syns på långt håll. En svart rökplym mot gräddvit snö. Som frustande ånglok som just ska ge sig iväg. Men det ryska gruvsamhället Barentsburg på det norska Svalbard ska ingenstans. En grupp vitvalar leker i hamnen. Vitt mot svart. Svart av sotflagor, kolspill, slagg och en tjock doft av kolrök och olja; järnskrot, halvsjunkna fartyg och vridna metallskellett som dumpats i den branta sluttningen ned mot havet.

- Titta, säger vår ryske guide på bruten engelska. Den första blomman. Snart kommer det svamp också säger han, lyrisk över de pyttesmå gula blommor som lyser extra starkt mot det svarta koldammet. Kanske vill han fokusera vårt medvetande bort från skräpet, smutsen och förfallet hos de första nu tomma träbarackerna under den 220 trappsteg höga stigningen upp mot byn. Måsarna har glatt byggt bo, fästade i snickarglädjen, på de äldsta husen. Svårare blir det i de modernare betong och tegelförortshusen. Men på Leninstatyns huvud skulle det nog gå bra, men den tycks nyputsad. Måsförbud.

Barentsburg har varit kolgruva sedan 1932, aldrig lönsam. I år väntas fyra fartyg hit för att hämta kol, ett ska till Holland, ett till Portugal.  Man hävdar att man bryter 300 000 kol om året, troligen är det hälften. Det mesta tycks gå åt att värma Barentsburg i sig självt, utan rening.

Hela Barentsburg är en politisk närvaromarkering. Under kalla kriget sjöd Barentsburg av allehanda nattsvarta aktiviteter, långt ifrån kolbranschen.Det gamla sovjetiska konsulatet i trä har övergivits. Men ett nytt,  Barentsburgs enda palats, skymtar bakom höga staket; Rysslands konsulat.

Lenin står kvar, liksom den röda stjärnan, muralmålningarna av arbetets hjältar på idrotts- och simhallen och inskriften Miru Mir högt upp på berghet; Fred i Världen.

Vi tycker det är tomt i staden.

- Vi väntar på ett stort plan från Moskva, säger guiden lakoniskt.

Han menar säkert skiftavlösning till gruvan, men som vi står med konsulatspalatset inom synhåll, med sina master och paraboler, kan uttalandet tolkas på olika sätt.

Vi bjuds på en ”gästfri” show av lokala danserskor och balalajkamusik i Folkets Hus och passerar givetvis hotellet med sin bar med rysk starköl och vodka. Norska kronor är dock giltig valuta. Traditionellt ryskt vemod och glädje. Dricks mottages tacksamt.

Barentsburg har ingen flygplats, men en heliport. Arbetarna flygs ut och in via Longyearbyn. En kyrka har byggts; en rysk ortodox träkyrka.  Den invigdes till minne av de 141 människor som omkom på 1996 då ”det stora planet från Moskva” flög in i ett berg vid landningen. Tidigare försvann 25 man med transportbåten Herkules, som gick på tre-dagarsrutten söderut till Murmansk.

Idag jobbar 300 man i gruvan, av de 500 som bor i Barentsburg är 17 är barn. Staden byggdes för 3000 invånare. De flesta är faktiskt från östra Ukraina och från Ryssland och jobbar här i två år- i väntan på ”det stora planet från Moskva”, med oregelbundna ankomsttider. Några har varit här i 20 år och hunnit bli gummor i huckle eller ledighetskommitté. 150 av invånarna är kvinnor. Turismen är en allt viktigare inkomst. Här finns t o m ett museum; Pomor Museum med uppstoppade isbjörnar, ett dinosauriefotspår och inte minst sitt namn; pomorer är den ursprungsbefolkning som bor längs Rysslands norra kust och handlat och bott ända runt Norges nordspets. Få, om ens någon finns i Barentsburg och de har alltid haft svårt att få ett erkännande som ursprungsfolk- i synnerhet nu när deras land kan visa sig innehålla oanade rikedomar.

Vad gäller kolet borde Barentsburg vara en spökstad. Om fem år är det slut.

Men bakom den röda stjärnan bidar det nya Ryssland sin tid. Kolet är en bisak.

Under oss bubblar undergången, vad vi än bryter. Smälter Arktis sommaris kan permafrosten släppa greppet om 1000 miljarder ton metangas i mossar och sjöar i norra Sibirien.. Merparten lär gå upp i atmosfären detta sekel. Metan är 21 gånger kraftigare än koldioxid. Det smälter Arktis vinteris också. Då är det inte bara isbjörnen som står på randen av utrotning. Homo Sapiens ligger illa till.

Hurtigruten kryssar kring Svalbard, Grönland och Antarktis. Det här är kryssningsmål som står under dramatisk förändring. Det som finns idag kan vara borta om några få år.

Läs mer om:

 del.icio.us  Digg  Facebook  Google  LinkedIn  Live  Technorati

---